När eleverna i trean fick presentera sina arbeten med hjälp av Photo Story blev de så otroligt stolta över resultaten. Men vägen dit var också något de tyckte var rolig. Det var skoj att få leta reda på bilder, att lägga in dem i programmet, att få berätta med sin egen röst de fakta de tagit reda på innan. Stoltheten när de på Smartboarden fick visa sina arbeten för kamraterna gick inte att ta miste på. Tänk att det kan vara så roligt att jobba i skolan och tänk vad mycket kunskap eleverna fick om sitt eget och om varandras djur. Extra plus att få maila sin film till föräldrarna som även de blev stolta och imponerade över sina barns arbeten. En av filmerna handlade om räven.
Femmorna startade i slutet av förra terminen arbetet med första numret av årets skoltidning, Kyrkmobladet. De har jobbat fantastiskt bra och jag är så stolt över dem. De har skapat konakter utanför skolan, varit iväg på reportaget och intervjuat och fotat. De har redigerat text och bild och slutligen producerat en mycket bra tidning. Arbetet med skoltidningen gör att eleverna får en mottagare för det skrivna ordet och de blir så stolta när de får läsa det färdiga resultat och dela ut till sina klasskamrater. Vill du prova på att jobba med skoltidning, läs här hur du kan göra!
Nu har bloggsamarbetet startat både i Finland och i Sverige. Det ska bli otroligt roligt att få följa de två klasserna under våren. Vad kommer att hända, vad kommer de att skriva, blir det några filmer eller annat roligt som eleverna arbetar med och delger varandra. Starten ser bra ut och jag vet att våra elever tycker att det är jätteroligt. Och redan efter bara några veckor har de blivit mycket säkrare på sin engelska och framförallt, de vågar prata. Det gör inget om det inte blir helt rätt, bättra att prata/skriva lite “fel” än att inte säga/skriva något alls.
Via vår Comenius assistent Jonna som vi under våren har på skolan får våra elever använda det engelska språket på ett naturligt sätt. Jonna kommer från Finland men pratar engelska med eleverna. Nu har en av femmorna startat ett samarbete med en sexa i Finland. De skriver till varandra och berättar om sig, sitt land, sin skola, intressen m.m. Nu har de också startat varsin blogg och kommer att använda den vägen för en del av sin kommunikation.
Att vara värdskola för en comenius assistent är något jag varmt kan rekommendera. Det ger många fördelar för både elever och pedagoger och det öppnar upp ögonen för världen utanför. Eleverna får använda det engelska språket för att de behöver det och de blir modigare och modigare, jättekul att se.
Har nu läst Erica Lövgrens bok “Med datorn som skrivverktyg” och blivit än mer övertygad, hur nu det är möjligt:) att ASL (Att skriva sig till läsning) är den metod som innehåller allt. En metod som gör skrivare till läsare och som låter barn lyckas. Tack Erica för en fantastisk bok! Enkel, förklarande, tydlig, konkret, ja den har gjort att flera i min omgivning som inte riktigt förstått helheten i ASL nu gör det.
Jag är så glad att jag jobbar på en skola där vi arbetat så här i flera år, men där vi nu ska satsa ytterligare genom att utarbeta ett tänk som gäller för oss. Ett tänk som ska genomsyra arbetet från förskoleklass och upp till år fem. Vi ska ge eleverna möjligheter och redskap att nå bra skolresultat och att få känna glädje när de går i skolan.
Det är så härligt när jag pratar med pedagoger som ser möjligheter och inte det motsatta, vill inte ens ta ordet i min mun. För mig handlar det mycket om möjligheter att integrera IT i det mesta, att det inte blir något konstigt. En klass har nu startat att maila hem till sina föräldrar varje vecka. Det får de göra istället för det traditionella veckobrevet om hur veckan har varit, det som alltid fröken skrivit. Hon skriver fortfarande, men det blir på ett annat sätt. De skriver om hur deras vecka har varit med sina egna ord och sina egna upplevelser, det blir då även en reflektion över vad jag har gjort och hur det har varit. Skrivandet får också en mening och det är väl det skolan ska handla om egentligen.
Idag var jag i en tvåa och skulle introducera talsyntesen för eleverna och deras lärare. Eleverna var genast med på tåget och skrev och lyssnade på vad de skrivit. En pojke tittar på mig och frågar – Vet du vad som är så bra med det här? Nej, säger jag, berätta. Jo, att jag hör när jag skriver “fel”.
Men det som gjorde min dag idag var när en av flickorna kom och visade en text om kolibrin som hon ville läsa för att hon ska skriva om den fågeln i klassens djurbok. Texten var på tok för svår för henne, och vi kom fram till att vi skulle skanna in den och få den uppläst. Vi gick till datorn med skanner och skannade in texten. När vi markerade texten och en röst läste upp fakta om kolibrin strålade hela hon och det var så mycket lycka i dessa ögon så att jag blev alldeles varm i kroppen. Hon fick sen visa sin lärare hur hon kan markera meningar, få det uppläst åter och åter igen. För att sedan kunna skriva ner stolpar med sina egna ord. Idag fick hon ett nytt verktyg för sin inlärning och plötsligt var skolan ännu roligare. Hon får lyckas och klara av att “läsa” lika bra som sina kamrater.
Fick idag ett mail där en av mina kollegor berättar om elever på ett av gymnasiets sär program som får arbeta med PIM. Flera har gjort upp till nivå tre och tycker att det är skojigt. Så roligt att de jobbar vidare på fritiden och gör filmer om tex. fritidsaktiviteter som de i sin tur lägger ut på YouTube.
Tänk vad härligt att de i skolan får ett redskap som de har nytta och glädje av både där och hemma.
Några treor jobbar just nu med djur i Sverige. De har tagit reda på fakta i olika böcker och sen har de letat bilder på nätet. Innan dess fick de veta vilka sidor det är okej att hämta bilder ifrån. Deras slutliga presentation av just sitt djur ska göras i en Photo Story. Här ska de skriva manus för den text de ska prata in och leta bakgrundsmusik. Slutligen kommer de att skriva vilka källor de använt sig av. Allt detta gör dessa elever nu, för att deras lärare nyss gjort klart sitt PIM och blev då så inspirerad att genast sätta igång med eleverna.
Men det som är ännu roligare är att, när de sitter framför datorn och jobbar så kommer två andra lärare och tittar och lyssnar vad de jobbar med. De blev så inspirerade så när eftermiddagen kom satte de sig vid sina egna datorer och provade att göra egna “filmer”. Ännu roligar är att de också såg möjligheterna för fler elever att få arbeta med datorn på ett kreativt sätt. Och tänk att eleverna fick inspirera sina lärare, härligt tycker jag.
Tänk vad det är roligt att komma tillbaka till sitt arbete och träffa alla kollegor. Särskilt när ens kollegor är glada och positiva och bara längtar efter att köra igång. En av lärarna på skolan avslutade sitt PIM sista veckan innan jul och nu när hon kommer tillbaka har hon många idéer om vad hennes elever ska få göra. De har visserligen jobbat med IT som verktyg sedan förskoleklass, då de startade med ASL (Att skriva sig till läsning). De har gjort skoltidningar varje läsår och naturligtvis skrivit en hel del på datorn. Förresten, det är treor vi pratar om. Nu ska de få jobba med våra svenska vilda djur och redovisa sitt arbete i Photo Story. Men först ska de naturligtvis leta fakta, i böcker och på nätet. De ska också leta bilder, på sidor där det är okej att göra det med tanke på upphovsrätten och naturligtvis kommer de att berätta varifrån de fått sina uppgifter och ange källor.
Många gånger hör jag elever som går i år sju och uppåt som inte alls arbetar på detta sätt. Varför? Är det för jobbigt för lärarna, tror de inte att eleverna kan, kan de inte själva? Ja jag funderar mycket vad det beror på och jag blir så frustrerad när man inte tar till vara på möjligheterna som finns.
