I arbetet med ASL jobbar vi mycket med tema och bilden är en central och viktig del i arbetet. Låt eleverna fota bilder själva, låt dem rita och sen kan ni skanna eller fotografera av teckningarna.
Jag har fått tips, tack IT-mamman, om en webbresurs Photovisi. Här går det att göra collage av flera bilder. Det finns ett otal olika bakgrunder att välja på och det går även att välja en enfärgad. Jag ser hur många möjligheter som helst öppna sig när jag testar det. Låt eleverna infoga bilder som de har tagit, eller som du som pedagog har lagt in i en gemensam mapp. Collaget blir underlag för en en text eller berättelse. Jag är helt säker att du som läser detta genast ser möjligheter med dina elever. Prova, och framför allt låt eleverna göra det. Lycka till!
Sommaren är över, i alla fall nästan, hoppas fortfarande att det kan bli några sköna dagar och kvällar. Det känns som om jag aldrig får nog av de ljumma kvällarna. Men jag tror att alla har fått ladda sina batterier i sommar och nu ser vi fram emot en höst med nya utmaningar. Vi har ett arbete som gör att vi hela tiden måste se framåt. För visst är det väl så, i en organisation som sysslar med utbildning för elever som ska ut i ett arbetsliv om några år, för en del elever om ganska många år. Inte finns det väl någon som plockar fram anteckningar om hur gjorde vi nu när vi startade upp ifjol, hur gjorde vi när vi jobbade med det här området.
Tyvärr vet jag att det kan vara så, men jag hoppas och tror att det inte är många. Det händer hela tiden saker i samhället, i världen utanför skolan och då kan vi inte göra allt på samma sätt som tidigare. Vi måste följa med och flytta fram fötterna, försöka att hålla oss framme och ge våra elever en bra start.
Tänk vad tråkigt också, att som pedagog göra lika år från år. Kan det finnas något mer själsdödande än det. Nej nu låter jag för negativ. Jag plockar fram min positiva sida och ser fram emot hösten med glädje och jag vet att jag delar det med de allra flesta.
Sista veckan innan sommarlov och semester arbetades det febrilt med alla klassrum, en förberedelse för nystarten av ASL. Väggar målades och möbler skruvades ihop, när höstterminen startar ska det förhoppningsvis även vara möblerat:) Det har varit ett otroligt engagemang från alla pedagoger och det går inte att ta miste på glädjen. Det är överlag en nytändning för alla och man ser fram emot hösten med stora förväntningar.
Nu när det är “lite” lugnare på skolan, passar jag på att hinna med allt roligt jag skulle vilja göra annars. Jag testar program och webbresurser och funderar på hur de ska kunna användas i skolan. Det finns så mycket roligt där ute som bara väntar på att bli upptäckt. Roligt för våra elever, bra för våra elever, sånt som kan göra att skolan blir mer meningsfull och där man får producera eget material med nyvunna kunskaper.
Voki är en talande avatar som du kan använda på många olika sätt i skolan, till exempel i ett samarbete med en skola i ett annat land. Eleverna kan använda sig av en blogg och där lägga in sina Vokis som presenterar dem själva. Ett lite roligare sätt att få lära känna varandra. De kan berätta om sina personliga intressen, hobbys och sitt närområde. Prata med eleverna om hur man presenterar sig själv på ett bra sätt. Ge också tips på vilka frågor som kan vara bra att ställa till eleverna i den andra skolan. Det kan vara bra att göra ett manus.
När det är klart är det dags att skapa en Voki. Eleverna registrerar sig och skapar ett eget konto. De skapar sin Voki genom att välja karaktär, kläder, bakgrund med mera. Berättarrösten går att spela in direkt i programmet, men det går också att använda sig av till exempel Audacity och sedan infoga ljudet. Om man spelar in direkt är det en begränsning i tid på en minut. I exemplet jag har gjort har jag skrivit min text på tangentbordet och en syntetisk röst läser upp den. Men det är naturligtvis mycket trevligare om eleverna själva pratar in.
Under hela våren har vi varit en arbetsgrupp som arbetat med att ta fram en egen modell av ASL för vår skola. Vi kallar den Kyrkmomodellen. Vi, det är personal från förskoleklass, år 1, år 2, år 3, spec och så jag då. Det har varit ett spännande arbete och vi känner verkligen att det här är ett arbetssätt som vi tror på. Från och med höstterminen kommer alla klassrum för dessa klasser, totalt nio klasser att arbeta med ASL. Jag har gjort en presentation om hur vi tänker i presentationsprogrammet Prezi.
Nu finns ett nytt tips i NIKT det handlar om hur man i förskolan kan leka en saga, fota den, lägga in i Photo Story och låta barnen göra sin film. Men det är inte bara i förskolan det fungerar, går lika bra bland de yngre i skolan.
Nu har jag provat på programmet Xtranormal, jätteroligt! Jag ser genast möjligheter för elever i olika åldrar, det är bara svårighetsgraden som får anpassas efter den elevgrupp man arbetar med.
I arbetet med animerad film går det att arbeta med skrivprocessen på ett lite annorlunda och definitivt roligt sätt. För innan det är dags att jobba i Xtranormal, ska ju mycket ske. Först gäller det att skriva ett manus, det bästa är om eleverna arbetar tillsammans två och två eller kanske fler. Då får vi ju även vinsten med samarbetet, en nog så viktig del i skolans arbete. Manuset ska sedan bearbetas och du som pedagog kan därefter ge respons på arbetet, en process mot ett väl genomarbetat material. När sedan texten känns färdig är det dags att skriva in det i programmet och sedan finns möjligheten att lägga till bl.a. kameravinklar, rörelser för figurerna, ansiktsutryck med mera.
Rösterna i Xtranormal finns på ett antal språk, dock inte Svenska, men jag antar att det vanligaste som vi kommer att jobba med är engelskan. Texten skrivs in på det aktuella språket och läses sen upp av figurerna.
Jag ser stora vinster även med att integrera flera ämnen, till exempel engelska med matte, NO, SO, ja endast fantasin kan sätta gränser. Tänk att låta eleverna göra egna nyhetssändningar, reklam för något eller presentationer eller …
För att testa gjorde jag en egen kort reklamfilm för vår skola.
Idag är jag på Mittuniversitetet och lyssnar på ett antal studenters dragningar av sina C-uppsatser. Det är mycket intressant. Bland annat har jag hört ett par som berättar om grupparbete i skolan. I dagens samhälle och arbetsliv är det kunskaper som samspel och samarbete som efterfrågas. Men skolan speglar inte den verkligheten. Där är det det endast 12% av tiden som används till den formen av inlärning och arbete. Däremot ägnas den mesta av tiden till enskilt arbete. Skolan måste börja se utanför väggarna och utbilda för de behov som kommer att efterfrågas.
Varför det ser ut så här kan man fråga sig, och det finns säkert många svar på frågan. En anledning kan vara att det är jobbigare att lägga upp ett bra arbete när det ska göras i grupp. Men man kan väl inte låta bli bara för att det är besvärligt eller för att jag inte kan. Då får man väl lära sig hur och ta sig tiden. För att ett grupparbete ska bli bra är det viktigt att uppgiften eleverna får är stimulerande och att det är en uppgift som lämpar sig för arbete i grupp.
När studenterna samtalade efter sina presentationer lät det i alla fall som om de kommer att arbeta mer med att låta eleverna samarbeta och det från tidig ålder. Det blir nog bra ändå.
Idag fick jag vara med i en av våra treor när Jonna, vår språkassistent var i klassen. Lektionen idag handlade om Finland, språket och lite fakta. Jonna pratar engelska med eleverna, hon frågar vilka ord de kan på finska och så får de lära sig några nya. Häftigt att höra hur engelska, finska och lite svenska blandas, tala om att de får träna språk på ett roligt och bra sätt. De fick även sjunga en sång tillsammans.
Heléne